Magnus Jönsson

2015 var du och jag på vår första campingtur tillsammans. Vi lastade en massa grejer i båten och jag frågade vad det var i alla väskor. "Bara en helt vanlig Jönsson-packning", sa du med det där busiga leendet. Där fanns bland annat färdig pannkakssmet och champagneglas, hängmatta och spritkök, en vit linneduk och naturligtvis både Jack och Jim, våra whiskeyfavoriter. När du satte dig vid årorna i bar överkropp och rodde med dina starka solbrända armar tänkte jag att du var den vackraste man jag sett. Jag var lycklig och kär. Jag retades lite och hotade med att jag hade gjort slut med en kille en gång för att han inte kunde ro. Men det försäkrade du att du faktiskt klarade av. "Fast inte lika bra som du". Vi utvecklade de där campingturerna till en riktig konstart och hela världen var vår. Skogen i Skåne, stugan i Varberg, skärgården i Bohuslän. "Tänk att vi har allt det här också", brukade du säga när vi åkte ut i Stigfjorden. Jag har berättat tusen gånger för alla som orkat lyssna om när du skopade upp mig hur lätt som helst med en arm och bar mig på höften som ett barn, med full Jönsson-packning på andra axeln. 2024 var du och jag på vår sista campingtur. Den hemliga lagunen på Hålholmen dit knappt någon människa kommer. Vi klädde av oss nakna, solade och pratade och drack champagne och tittade på båtar som seglade förbi långt borta. Du ga' livet mening. Jeg ka' aldrig bli'e nær så lykkelig uden dig. At elske. Din Emma

Ditt minne ska lysa som en sol, så saknad av så många. Vila i frid goaste Magnus.